Tiden går och går, sattes den inte på paus under pandemin? Jag är 33 år, skulle nyss fylla 30 tänker jag bittert. Livet blir inte alltid som man trodde vid 23, har ingen pojkvän/sambo/man, inga barn att tala om, tar selfies utan skam, tänker att 80-talet var för 20 år sedan och ser framemot julen som ett barn. Samtidigt så inser jag att jag har studielån, bostadsrätt i Malmö, hybridbil, en hyfsad karriär i Köpenhamn, rest till 48 olika länder och besökt platser jag bara kunnat drömma om, längtar till hemmakväll på lördagar och pensionssparar.

Ja livet tar en ibland på finurliga vägar och tiden går trots allt. Jag lever ett liv jag inte ens trodde var möjligt och en sak är säker, jag mår så jävla mycket bättre som 33 åring än som 23 åring!